Det som är mest skrämmande i den här berättelsen är att allt verkligen hänt. En kongolesisk befolkning som decimeras, plundras, torteras och bestuls på sitt land och dess tillgångar av främmande folk. Alla dessa som mest verkade vara okänsliga psykopater och som betraktade de svarta som arbetsmaskiner. Det är direkt obehagliga scener som dukas upp och det är svårt att tänka sig att detta verkligen hände i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Dokumentation och bilder talar dock sitt tydliga språk om att människor kan bli som galna när det gäller att komma över penningar och makt.